JA! på rep

http://viheterja.blogspot.com/p/video.html

JA! på radion

P3 hembränt. Dom verkar ju tycka att det är bra.

Biografi

Det börjar med Johan, det är enklast att säga så. Musiken har följt honom genom livet sedan barndomen, funnits där i bakgrunden och levt sida vid sida med honom. Uppvuxen på mammas bröstmjölk, "Smells like teen spirit" och metal för att göra historien kort. Johan spelar bas och sjunger i olika band. Låtar skrivs till en del av dessa, en del av låtarna passar inte riktigt in i mallen så de blir helt osentimentalt liggande i en byrålåda. I ett av banden spelar Andreas. Han och Johan går igenom byrålådan och spelar in låtarna som sen bränns ut på CD-R, låtar och skivor sprids ut på fester och i stadens lokala skivbackar. På det egenhändigt gjorda skivomslaget står det ”JA!”. Ett första frö som långt senare ska bli mer än ett band och projekt sätts i jorden. 

Tiden går och Johan spelar i fler band, träffar många olika människor och skriver fler låtar. En av dessa människor är Jörgen, även han låtskrivare och musiker. Efter att ha spelat tillsammans i Elevator 6 slår de sina kloka skallar ihop och spelar in låten "Blå kalsonger" i Jörgens spartanska hemmastudio. Jörgen agerar musikaliskt bollplank, kommer med tips & trix och olika idéer till Johans musikaliska alster. Fröet har nu vuxit vidare, och ett vårrusigt JA! spirar upp ur myllan. 

Under resans gång har Johans vägar korsats av basisten Melker och batteristen Markus. Dessa herrar har spelat tillsammans i olika konstellationer, men de kan också visa upp var sitt fullmatade musikaliska CV. Unga i sinnet, rutinerade gamla rävar. De träffar Johan, börjar spela ihop och tycke uppstår. Vore det inte kul att göra något mer tillsammans?

Johan är kär i en kvinna som heter Anna och de är vansinnigt kära i varandra. De gifter sig och ställer till med en hejdundrande bröllopsfest. På den festen sammanförs för första gången det som ska bli bandet JA!. Jörgen och Johan uppträder med två av Johans överblivna låtar, och bland bröllopsgästerna finns Markus och Melker som för kvällen uppträder med rockabillytrion Three Finger Shooters. Några veckor efter bröllopet så träffas gänget för att jamma lite grand, Johan har en idé om att eventuellt spela JA!-låtarna live med ett helt band och vill känna på möjligheterna.

Någon vecka senare kommer den första möjligheten. Three finger shooters ska spela på en studentkrog i Umeå. Johan och Andreas är där och bara för skojs skull begår de JA!'s första livespelning som förband tillsammans med Markus och Melker

Det går några månader, det blir maj och då anordnas Kulturnatta i umeå. Inför den dagen trummar Johan ihop Jörgen, Markus och Melker för att göra en spelning på gården vid ett konstnärskollektiv och eventuellt göra några spelningar ute på gatorna eftersom det är mycket folk i omlopp. Bandet hinner att repa en gång innan spelningen och sedan sätts bollen i rullning: Spelningen på kollektivets gård går hyfsat, men ute på stan drar JA! till sig flera folksamlingar innan kvällen är slut. Uppskattningen från publiken ger bandet blodad tand och man bestämmer sig för att gå på det igen så fort det finns tid. Redan nu har JA! kommit fram till att det är lättare att söka upp publiken istället för att annonsera var man tänker spela och förvänta sig att publiken ska komma dit. Johan värvar ytterligare en Bandmedlem: Nicklas, han fungerar som stand-in om någon annan inte kan. När det är brännbollsyra i umeå går JA! omkring på fysikgränd och spelar för studenter i deras lägenheter och korridorskök och när det är festival i Täfteå åker JA! dit och spelar nedanför scenerna då det riggas om.

Johan börjar skriva låtar avsedda för JA! tillsammans med Jörgen, bandet spelar på umeås gator, säljer hembrända skivor och ordnar fram ekologiska och rättvisemärkta T-shirts med bandets logga. Lokalbladet VK publicerar en artikel om bandet (vk artikeln). Sommaren avrundas med att JA! åker till Urkultfestivalen i Näsåker där de avslutar festivalen med att skapa allsång om Tage Erlander. I samband med URKULT skrevs ett av de första externa blogginläggen om JA!

Det är höst och JA! fortsätter med sina gatuspelningar. Det spelas i busskurer, på marknader, utanför och inne på olika krogar, caféer och restauranger. JA! uppträder på sitt vanliga sätt under VIP-Galan i umeå och lägger alla den dagens intäkter i en insamlingsbössa. Bandet har börjat att få någonting som liknar fans. Några studenter gör en minidokumentär om JA!, det kommer förfrågningar om spelningar från andra arrangörer, folk vill veta när/var bandet planerar att spela och tidningen Vasaplan gör en lite större intervju med bandet. I slutet av november spelar JA! in några låtar. Johan och Andreas bollar inspelningarna mellan sig för att mixa dem färdiga. Det blir kallt, det är svårt att spela ute, JA! ska överleva vintern genom att spela inomhus så mycket det går fram till våren, då kommer vi att dyka upp tillsammans med de första maskrosorna!

Manifest

JA! handlar om framtiden. Ingen är nöjd att vara på botten av samhällsstrukturen. Många verkar arga över att det finns en botten i samhället, men sen så går man vidare. Måhända att man tänker ”jag kan ändå inte göra något”. Ingenting förändras ändå.
Alla maktstrukturer har förr eller senare utvecklats till något statiskt och något som segregerar folk. Se sovjetunionen, Kina, USA, vi kan till och med se det hända i dom svenska historieböckerna. Allt startade med en vägran att underkasta sig en auktoritet. Alla förväntar sig en utopi. Får en förändring, sen återgår det till stagnation där en elit styr en pöbel. Eliten beklagar sig över att pöbeln inte är nöjd och pöbeln beklagar sig över att eliten inte bryr sig. Pöbeln blir tillräckligt retad för att skapa en ny elit.
Anarkin står för den fria tanken. JA! för optimismen. Bandet står för förändringen. Tillsammans är vi solidaritet och kärlek. Tillsammans måste vi försöka förändra så länge vi orkar och sen lämna över facklan till våra barn.

Julmarknad

spela julmarknad